Hur levde människor
•
Evolutionen - människans utveckling
Människan och aporna hade gemensamma förfäder till för ungefär 7 till 6 miljoner år sedan. Vi är idag mest släkt med schimpanser.
Bild: Wally Gobetz
Homo sapiens kom till Europa för 40 000 år sedan under den senaste istiden. Då låg det en tjock inlandsis över det som idag är Skandinavien.
Tidiga människoarter
För 2,4-1,6 miljoner år sedan levde homo habilis, "Den händiga människan". Hon var cirka 120 cm lång och kunde tillverka redskap av trä, ben och sten.
För 1,8-0,3 miljoner år sedan utvecklades homo erectus, "Den uppresta människan". Hon var 150-180 cm lång, gjorde bättre redskap och använde eld. Med längre ben kunde hon springa snabbt och gå långt på stora grässlätter.
För 600 000 år sedan kom föregångarna till en ny art människor. De vandrade ut ur Afrika för 500 000 år sedan och utvecklades till neandertalare och denisovamänniskor.
Neandertalarna slog sig ner i Europa. De överlevde i djupa skogar och berg tack var
•
Från stenålder till nutid
I Skandinavien har människor bott och levt i nästan 15 000 år och varje generation har lämnat spår efter sig. I modern arkeologisk forskning delas mänsklighetens historia in i olika tidsperioder.
Mänsklighetens historia är lång. Arkeologens jobb är att studera och tolka de föremål, fragment och strukturer som finns kvar från det förflutna och sätta in dem i ett sammanhang. Arkeologen sysslar oftast med materiella lämningar från skriftlösa samhällen men arbetar även med material från områden där historiska källor finns.
Äldst är stenåldern (ca 13000–1700 f Kr), följd av bronsåldern (1700–500 f Kr) och yngst är järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr). Det historiska skedet omfattar medeltiden (1050–1500 e Kr) och den period som ibland kallas för nyare tid (1500 e Kr–nutid).
Att det förhistoriska skedet delas in i sten-, brons- och järnålder antyder den materiella kulturens betydelse för hur vi betraktar vår värld och organiserar den. Genom att studera materiell k
•
Äldre stenålder
Tidsperioden mellan 10 000 och 4100 år f Kr kallas för den äldre stenåldern. Det blev nu ännu varmare i Skandinavien, och växtlighet och djurliv förändrades. De kala vidderna ersattes av stora skogar. Renen blev ovanlig, men älg, hjort och uroxe blev vanligare.
Människorna spred sig norrut, först längs de isfria kusterna och sedan inåt landet. Cirka 7 000 år f Kr var istäcket helt borta, och då fanns boplatser över hela Skandinavien. Det var inte trångt att leva här under stenåldern – på den yta som i dag är Sverige fanns endast några tusen människor. Det fanns gott om mat för alla och sällan anledning till konflikt mellan olika grupper. De flesta av stenålderns människor här uppe i norr var säsongsboende – man flyttade mellan olika boplatser när årstiderna växlade för att få ut det bästa av naturen. Man rörde sig över stora områden. Under sommaren bodde man vid kusten där man fiskade och jagade säl, och på vintern flyttade man mot inlandet och jagade älg. Men int