Hur många pluraländelser

  • Vad är substantiv
  • Pluralformer verb
  • Vad betyder singular
  • hur många pluraländelser

    • •

    Pluralis

    Pluralis eller plural (flertal) är ett numerus som betecknar flertal.[1]Pluralis är den traditionella språkvetenskapliga formen,[2] medan plural är den allmänna stavningen i sammansättningar.

    Exempel: ordet "datorer" är (böjt) i pluralis (är en plural), och "dator" är i singularis, dvs. ental. Förkortas i ordböcker som pl.

    Ett substantiv har nollplural om dess obestämda pluralform är identisk med dess singularform. Nollplural är vanligt i germanska språk, och återfinns i svenskan främst hos ord med neutrumgenus som slutar på konsonant, och hos ord med utrumgenus med ändelsen -are, -ier eller -iker.

    Exempel: ett hus, flera hus; en arbetare, flera arbetare; en indier flera indier; en fysiker flera fysiker.

    Inom morfologin markeras nollplural med nollmorfemet-Ø. Alltså, flera arbetare-Ø, flera röd-a hus-Ø.[3]

    Närliggande begrepp är singulare tantum (ord som enbart förekommer i singular) och plurale tantum (ord som enbart förekommer i plural). Be

    •

    Därför försvann verbens pluralformer

    På engelska skiljer man på verbformerna i 'I am', 'you are' och 'he is', medan vi på svenska använder samma form i 'jag är', 'du är' och 'han är'. Så har det dock inte alltid varit, utan på fornsvenska hette det 'iak äm', 'thu äst' och 'hann är'. I sin avhandling har språkforskaren Adam Horn af Åminne studerat den här förändringen i de nordiska språken, för att ta reda på hur den bakomliggande processen fungerar.

    – Jag har velat undersöka vad som blir kvar när verbböjningen förenklas och varför vissa former har ”vunnit”. Avskaffandet av pluralböjning i svenskan är ett utmärkt exempel: Hur kommer det sig att singularformen 'är' vann över pluralformen 'äro'? Det visar sig att det inte är någon slump att vi i dag använder 'vi är' och inte 'jag äro', säjer Adam Horn af Åminne.

    Tendens till förenkling

    I avhandlingen 'Från person till person:

    •

    Så dogo svenskans pluralformer

    När läsarna började bläddra i sina dagstidningar den 28 oktober 1945 var det få som var medvetna om att de bevittnade en liten revolution. Det var då – för 75 år sedan – som Tidningarnas Telegrambyrå, TT, slopade de svenska verbens pluralformer. I stället gick nyhetsbyrån över till enhetsformer. I praktiken innebar det att pluralformer, som vi gåoch vi gingo, försvann. De former som traditionellt hade använts för singular, som jag går och jag gick, blev normen även för plural i svensk press: vi gåroch vi gick. Det enhetliga med enhetsformerna var alltså att singularformerna användes oavsett om subjektet var singular eller plural.

    Svenskans verbböjning har förändrats avsevärt sedan Äldre Västgötalagen – den äldsta bevarade boken på svenska – nedtecknades på 1200-talet. I Rättlösabalken står det i originaltexten: ”Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ”, ’Svearna äger att taga kung och likaså att vräka’, vilket betydde att de hade makten