Hur säger man skärp
•
SKÄRPA ʃær3pa2, v.1 -er, -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. akt. -ar Spegel ÅPar. 19(1711), Murbeck CatArb. 2: 318(c. 1750). -er UppsDP 16/5 1596osv. pr. sg. pass. -as TRudeen Vitt. 250(1686). -es LPetri SalOrdspr. 17: 14(1561) osv. — imper. skärp PJGothus Savonarola SyndSp. G 1 b(1592) osv. skärpa Rosenfeldt Tourville 23(1698), Kolmodin Rök. 12(1728). — ipf. -ade Schroderus Liv. 214(1626), Lenngren (SVS) 2: 322(1796). -te LPetri ChrPina e 5 a(1572) osv. — sup. -at Schroderus Liv. 275(1626), Swedberg SabbRo 68(1705, 1710). skärpt Psalt. 7: 13(öv. 1536) osv. — p. pf. -ad SthmStadsord. 1: 163(1661: skierpat, n.), LBÄ 44—50: 69(1801). skärft Meyerson VapArboga 81(cit. fr. 1572). skärpt RA II. 2: 155(1617) osv.) Anm. P. pf. skärpt i adjektivisk anv. uppträder stundom med komparation. Wallin 1Pred. 1: 382(c. 1830: skärptaste; i bet. 7 b). När de kräver strängare disciplin och skärptare straff i skolan. GHT 1971, nr 197, s. 2;j
•
Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.
Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.
Om du redan har köpt en prenumeration, logga in
•
SKÄRPA ʃær3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Serenius EngÅkerm. 303(1727; i bet. 11). VetAH 1745, s. 46 (i bet. 5 e slutet)osv.).
Ordformer
(skierp- 1676. skärp- (skiä-) 1615 osv. -a 1635 osv. -o 1615 (: till .. skärpo)—1635 (: medh .. Skärpo))
Etymologi
[sv. dial. skärpa; motsv. d. skærpe, fvn. skerpa, anfall av skarp smärta, nor. dial. skjerpa, om jords egenskap att vara torr o. mager; avledn. av SKARP, adj.; jfr (med annan avledn.) fsax. skerpi (mlt. scherpe), mht. scherpfe (t. schärfe), samtliga: vasshet, skärpa o. d.]
Serenius Ddd 2 b(1734).
1) motsv. SKARP, adj. 1.
a) abstr.: vasshet, bett (se d. o. 1 a). Emanuelsson Plut. 3: 262(1843; hos lansar). (Slipstenar av kiselskiffer) kunna (under stenåldern) hafva blifvit begagnade, att gifva sista skärpan åt eggverktyg i allmänhet, då de genom sin hårdhet dertill äro högst passande. Bruzelius Forns. 40(1850). Jag har verkligen ingen lust att få känna på skärpan i kattklorna. Östergren(1940). Jä