Hur blåklockor ser ut

  • Klockväxter
  • Typer av blåklockssläktet
  • Blomma som liknar blåklocka
  • hur blåklockor ser ut

    • •

    Blåklockssläktet

    Blåklockssläktet (Campanula, latin för "liten klocka")[1] är ett växtsläkte i familjen klockväxter (Campanulaceae) som ursprungligen kommer från norra halvklotets tempererade områden. Blåklockor ingår i familjenklockväxter.[2][3]

    Beskrivning

    [redigera | redigera wikitext]

    Släktets arter är ettåriga till fleråriga örter med kal eller hårig stjälk. Bladen sitter strödda längs stjälken och har en lansettlik till hjärtlik form.

    Blomkronan är klocklik, femtalig, grunt eller djupt flikad, och färgen är vanligtvis blå eller violett, ibland vit. Antalet ståndare är fem. Pistill och stift sitter i mitten och stiftets märke är treflikigt eller femflikigt. Foderbladen är trekantiga eller syllika. Blommans ofta hängande och klocklika form skyddar pistillen, med märke och pollen, mot regn som annars skulle kunna skada det.

    I en utslagen blomma ses lätt pistillen med stift, men endast skrynkliga rester av fem ståndare. Om man öppnar en blomma i knoppstadiet

    •

    Stor blåklocka

    Stor blåklocka(Campanula persicifoliaL.) är en flerårig ört i familjenklockväxter.

    Beskrivning

    [redigera | redigera wikitext]

    Den stora blåklockan kan bli mellan 60 och 100 cm hög. Dess klockliknande, vanligen blå blommor, kan bli 3,5 centimeter långa och sitter i glesa klasar på upprätta stjälkar. Blomningen inträffar under högsommaren.

    Stjälkarna är många och utgår från en krypande jordstam. Bladen är smala och lansettformade. Stor blåklocka saknar den bladrosett nära marken som finns hos släktingen liten blåklocka.

    Pistillensmärken kan bli över 1 cm långa.

    Fröet har tre rum, och i vardera rummet finns en lucka som öppnar sig såsom på ett gångjärn och släpper ut fröet när det mognat.

    Kromosomtal 2n = 16.

    Habitat

    [redigera | redigera wikitext]

    Stor blåklocka förekommer i Europa, österut till Turkiet och Uralbergen i Ryssland, utom i trakterna närmast Medelhavet, Island och Färöarna. Den finns även på några platser i västra Sibirien

    •

    Nu har skogsklockan (Campanula cervicaria) slagit ut hos oss i Bergslagen och i det lilla surjordpartiet har den rakat iväg och blivit 50 - 60 cm hög. I det vilda är den sällsynt och den här plantan är den enda överlevaren från en frösådd.


    Skogsklocka (Campanula cervicaria)

    Den påminner lite om den odlade toppklockan men är mycket mildare blå, har smalare och strävare blad och blir framför allt högre. Tvåårig som den är hoppas jag att den ska fröa av sig och hålla sig kvar   i skuggan tillsammans med hönsbär och linnéa.

    Skogsklocka (Campanula cervicaria)

    I halvkugga - skugga trivs också hässleklocka (C. latifolia). Mina egna exemplar är inte så stora ännu men hässleklockan kan med tiden bilda rejäla ruggar, över metern höga. Namnet hässleklockan har den fått av att den gärna växer i hassellundar, sk hässlen och det är en typisk lundväxt. Det finns en vit variant (C. latifolia 'Alba') som säkert är vackrare i en trädgårdslund än den blå häss